Don't hate appreciate

Avundsjuk jag är så avundsjuuuuk!
Vi människor är bra på att trycka ner varandra för vi klarar inte av att se varandra. Vi klarar inte av varnadras framgångar. Vi vill inte stå kvar på en ruta och se någon annan kliva över till nästa.
Det är så svårt att inte bli avundsjuk när det finns så sjukt begåvade människor i världen.Alla har vi väl vart med om det? När man känner att man är riktigt bra på något så visar det sig att någon annan är bättre. Eller när man känner sig riktigt snygg så ser man någon snyggare. Eller när man tror att man lever så bra så ser man någon som lever bättre. Ja listan kan göras lång.

Men vi måste bara se oss själva i spegeln och inse att det jag har är speciellt på alla sätt och vis. Det är inte alltid de som är bäst som får det bästa. Ibland räcker det faktiskt med att bara vara jäkligt bra.
Så vi ska inte underskatta oss själva, I'm beautiful, talented smart and all that :P Oavsett om jag får sämre än någon på ett prov är jag grym på min sak. Och vissa människor är helt enkelt bara väldigt begåvade och det är bara att appreciate och stop hating.

Man ska inte blunda för sina egna talanger bara för att man ser andras. Men man ska inte heller blunda för andras talanger och bara se sina egna. Så jag tänkte publicera en dikt här som är skriven av Sara som kommer arbeta med mig i skoltidningen ;)
Hon tycker det är pinsamt att läsa upp denna dikt imorn för en hel klass, men hon borde va jäkligt stolt. Inte ens de bästa ser sig själva som bäst, så kanske existerar inte ens bäst?

Men nu ska ja visa som appreciation och istället för att sänka ska jag höja henne, Sara du är as grym!..enjoy

Jag vandrar i ovishet
i den dunkla avbilden
så verklig
så märklig
jag tror på det som händer
på demonerna jag möter
på skräckslagna skrik
på bleknande lik
men också på att jag kan flyga
jag är en prinsessa
du är min prins
jag vet att du finns

jag tror på kärleken
på att han var min
att han kysste mig på kinden
sa farväl vid grinden
jag tror på barnet
hon som grät
mamman som log
sonen som slog
det känns verkligt
när jag går i avbilden
när jag sover och ser
då finns det inget mer

men jag vaknar och fnyser
det var bara en dröm
det har inte hänt
men jag vet ju vad jag känt
jag kände glädjen
jag kände sorgen
jag var kär
jag måste varit där